Påsk-trött

Först och främst: GLAD PÅSK!!

Påsk är en skitbra högtid: inga direkta måsten, ledighet, vår och god mat + godis. Underbart.En sak jag jag dock undrat denna påskhelg. Varför vill man bjuda småbarnsföräldrar till sina tillställningar? Jag är förvisso glad att vi blir inbjudna, men undrar ändå...

På långfredagen blir vi bjudna på påsk-knytis hemma hos ett par vänner. När vi sitter i bilen på väg hem (vi är de första som åker) undrar jag om jag alls pratat med någon ordentligt. Trots att P tagit hand om våran lilla älskling mest hela kvällen känns det ändå som om jag hela tiden varit på väg eller för trött för att på riktigt engagera mig i konversationerna. Lördagen; vi är hemma hos mamma och Sune och träffar halva släkten inkl kusinerna. Full fart hela dagen. Klockan 19.50 somnar både jag och P. Jag går upp en stund senare för att ge lillen mat men går och lägger mig ganska snabbt igen.

Jag antar att jag åter igen känner mig lite vemodig för att jag helt enkelt inte orkar. Det är trots att lite av en besvikelse att vara en i mängen av alla trötta och ofokuserade småbarnsföräldrar. Det är faktiskt ganska skönt (men också lite sorgligt) att småbarnsåren bara varar en kort tid.