Berlusconi

När Berlusconi i dagarna besökte det jorbävningsdrabbade L'Aquila kom ännu ett av hans klantiga uttalanden Berlusconi menade att de drabbade ju kunde se det här som en campinghelg och försvarade senare sin kommentar med att han ville motverka negativ stämning Det lyckades han ju sådär med.

När jag frågade några italienare hur de kunde välja Berlusconi till premiärminister svarade de att "han är inte sämre en nån annan - alla politiker är ju korrupta - och dessutom är han ganska underhållande." Ja, men nu är det inte en programledare eller rockartist vi pratar om. Det här är mannen som ska föra Italien framåt. Jag skulle vilja säga att politikerföraktet tagit ett steg längre i Italien. För det här är vad som händer om vi tappar tron på de som befinner sig i maktens korridorer. Just i Italien är det ju ett ömsesidigt misslyckande; folket tror inte på politikerna och politikerna kan göra vilka klantiga saker som helst utan att tappa makten. Vad kan vi lära av det här i Sverige? Jag tycker att vi måste inse skillnaden mellan systemfel och individuella misslyckande. Ibland skapas normer som gör det ok att ta ut enorma bonusar och fallskärmar. Ibland är det enskilda individer som begår misstag. Men "straffa" den som straffas bör och sluta hetsjakten på syndabockar när det egentligen är ett system av girighet som behöver ifrågasättas.

Och så en liten parentes På nyheterna rapporterade de just om att de som odlar kakaobönerna till svenskarnas påskägg kan vara barn. No surprise there. Men köp rättvisemärkt choklad så vet du vad du får; inget barnarbete och inget utnyttjande av fattiga arbetare.