Barn

Jag läser Katerina Janouch "Barnliv" och konstaterar att jag drabbats av vad hon kallar för jämförelsesjukan. Men det gäller inte mitt barn, har faktiskt inget större behov av att jämföra honom med nån annan bäbis. Han är liksom ändå perfekt. Nej, det gäller mig, min förlossning och min återhämtning efter densamma. Det tog flera månader innan jag kunde ta promenader utan att det gjorde ont och det är fortfarande svårt att träna. Jag är dålig på att städa och lägenheten är alltid stökig. P "får" inte vara borta för mycket efter jobbet eftersom jag inte orkar allt för långa dagar själv. Jag begränsar alltså hans fritid. Allt det här ger mig lite dåligt samvete och det gör mig lite bitter. För jag ser andra mammor som orkar, som återhämtar sig och tar större delen av ansvaret för barnen. Alla andra orkar ju...