Ja, Gudrun är en stjärna på att säga allt det där jag själv kämpat med att få fram i de otaliga diskussioner kring jämställdhet jag haft. Jämställdhet är ingen minioritetsfråga, kvinnor är hälften av befolkningen och borde således ha halva makten, alla möjlighetet och alla skyldigheter. Och även om i princip alla säger sig vara för jämställdhet så är ju långt från alla redo att arbeta för densamma. För om så vore fallet skulle vi ha ett jämställt samhälle. Och det har vi inte.
Jämställdhet - eller rättare sagt bristen på denna - är belagd i forskning. Det är en sanning att kvinnor som grupp är en underordnad grupp. Varför är då jämställdhet hela tiden nåt som folk vill undvika? De vill definiera sin egen jämställdhet, ha jämställdhet men inte själva offra nåt eller ha jämställdhet men inte just här och inte just nu.
Kom igen nu Sverige. Visa lite jävlar anamma och mod. Är det inte dags att på riktigt börja jobba för ett jämställt land?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar