Den här bäbisen har vaknat i princip varje timme hela natten. P träffade en annan pappa vars dotter sover hela nätterna och gjort det sen hon föddes. Det är som ett slag i ansiktet...
Jag börjar jobba igen om två veckor och på ett sätt känns det som en befrielse (det är den som är hemma som har huvudansvaret för nätterna). Men samtidigt är det såklart nervöst. Kommer han glömma mig? Kommer han känna sig sviken? Kommer han få men för livet och lida av seperationsångest? Det är väl så här det är att vara förälder. Man chansar och hoppas att man gör rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar